Stiftelsens ändamål är att befrämja kollektivtrafikens utveckling. Stiftelsen förverkligar sitt ändamål genom att utdela stipendier ur avkastningen av stifteslens egendom samt även genom att annorledes ekonomiskt understöda befrämjandet av kollektivtrafiken och därtill hörande utveckling och forskning.
”KUTTER” är främst känt som ett produktmärke för busskarosserier. Produktmärket (KUTTER – 1) introducerades 1953, och den sista modellen (KUTTER – 10) lanserades 1986. Produktionen av karosserier började dock mycket tidigare, nämligen i oktober 1929 då företaget Oy Autorakenne grundades, och verksamheten inleddes på Bryggerigatan i Berghäll i Helsingfors. Harald Kutter anställdes då som lärling i bolaget och blev ägare till 13 % av aktierna.
Det allmänna ekonomiska läget och de stigande råvarukostnaderna ledde dock till en oundviklig konkurs sommaren 1933. Den unge Harald Kutter trodde trots allt på karosseribranschens framtid och ropade åt sig fabrikens maskiner och råvaror på konkursboets tvångsauktion. Verksamheten kunde sålunda fortsätta utan avbrott. Till det nya företagets (Autokorirakenne Oy) ledningsgrupp valdes även brodern Ernst Kutter.
Brödernas samarbete fortsatte framgångsrikt under svåra tider (krig) och även därefter. Bröderna kompletterade varandra utmärkt. Harald var den tekniska innovatören och Ernst sällskapsmänniskan som skapade kontakter och skötte försäljningen. Båda var rättvisa ledare som satte utveckling och de anställdas välbefinnande i första rum. Bröderna satte 1939 i gång planeringen av en ny fabrik. En tomt på Lemovägen 3-5 i Vallgård i Helsingfors hyrdes av staden. Fabriken blev färdig samtidigt som vinterkriget bröt ut.
Efter kriget, då man kunde återgå till normal verksamhet ändrade man på fabrikens organisation. Ernst utnämndes till verkställande direktör och Harald blev teknisk direktör. Fram till 1974 var karosserierna i huvudsak framställda av trä, från och med 1951 av limträ. Det limmade KUTTER-träkarosseriet utgjorde stommen i produktionen för årtionden framåt. Den stora efterfrågan gjorde att fabriken på Lemovägen utvidgades 1955 med en tilläggsbyggnad och ytterligare 1965 med en byggnad i tre våningar försedd med varuhissar och kranar. Monteringstiden för ett karosseri förkortades med en tredjedel.
Fabrikens kunder var de bästa tänkbara och efterfrågan var stor. Enligt en del anställda kunde man till och med välja sina kunder. Tillväxtmöjligheterna begränsades av Lemovägens produktionsutrymmen. Man insåg att tillväxtmöjligheterna förutsatte byggandet av en ny fabrik. Dessutom var tiden inne för karosserier i stål, vilket även det krävde en ny produktionsanläggning.
År 1974 överlät Ernst vd-jobbet till sin son Rabbe Kutter, som kände varmt för utvecklandet av kollektivtrafiken i allmänhet, och busstrafiken i synnerhet.Han satte ivrigt satte i gång med dubbelprojektet (ny fabrik, ny produktionsteknik). Lemovägens fastighet såldes först 1980, när den nya fabrikens andra skede blivit färdigt. 1979 flyttade hela karosseriproduktionen till den nya fabriken (10.300m²) som hade byggts på Bruksvägen 20 i Stensvik i Esbo.
I samband med flyttet bytte man 1979 namnet Oy Autokorirakenne Ab till Oy KUTTER Ab 1980-talet blev ekonomiskt tungt för Oy KUTTER Ab. Ett behov av sanering och finansieringshjälp var uppenbart.
Trafikidkare tog kontakt med Rabbe Kutter och föreslog samarbete. Förhandlingar med Matkahuolto ledde till ett för båda parter tillfredsställande resultat, och i mars 1984 skaffade sig Matkahuolto en minoritetsandel på 38% av aktierna, Nya planer gjordes och Rabbe Kutter drog sig tillbaka från vd-posten
Hösten 1987 blev Matkahuolto majoritetsägare i Oy Kutter Ab. Kutters beslut att upphöra med sin verksamhet underlättades av att Wiima lovade köpafabriksfastigheten och förbinda sig att sköta reservdelsverksamheten i 10 år. 1.6.1988 Oy sålde Kutter Ab sitt lager och sina anläggningstillgångar samt fastigheter till Wiima och upphörde med produktionen av buss-karosserier. 2003 fusionerades bolaget med Matkahuolto.
Om Stiftelsen
Rabbe Kutter, som hade en stark tilltro till kollektivtrafiken, beslöt att grunda en stiftelse som skulle fortsätta det arbete som gjorts under flera decennier, nämligen värnandet om utvecklingen av den kollektiva trafiken. Samtidigt kunde på så sätt namnet Kutter bevaras, och i framtiden förknippas med stödjandet av den kommande utvecklingen av kollektivtrafiken i alla dess former.